KVINNOSAKSKVINNA FÅR SMISK AV GERILLAN


Maj-Lis Persson hade gjort sig känd i svenska akademikerkretsar som en stridbar och kraftfull ung vacker kvinna. Hennes politiska sympatier låg klart till vänster om den svenska socialdemokratin. Hon var en ovanligt vacker flicka som nyss fyllt tjugotre år när hon bestämde sig för att resa till ett arabland och där arbeta i den radikala kvinnorörelsen, som i huvudsak bestod av kvinnliga soldater, som i princip gjorde samma tjänst som sina manliga kamrater. Maj-Lis tyckte att man inte kommit någonstans i Sverige vad det gällde kvinnornas jämställdhet, sociala möjligheter osv.

När hon kommit till arablandet som ensam nordbo märkte hon genast den oerhört hårda disciplin som gerillan underkastade sig och inte då minst kvinnorna i rörelsen. Man förde ett helt annat liv än i Sverige där Maj-Lis politiska tillvaro hittills mest bestått av diskussioner. Här i arablandet gällde det allvar och det fanns inte mycket tid över till allmänna fraser.

Hon fick ut en luggsliten uniform som var alldeles för liten och som spände och putade och gjorde att hennes välsvarvade kropp satt som i ett ålskinn...

Hennes upplevelser hos gerillan blev inte alls vad hon tänkt sig Hennes drömmar om att få träffa riktiga människor blev inte riktigt som hon föreställt sig. Hon märkte genast att karlarna var lika de där hemma och att de talade om fitta och kön på samma sätt som i Sverige, kanske ännu råare...

När Maj-Lis varit en vecka i rörelsen var hon helt uttröttad av de hårda övningarna i det krävande klimatet. Hon bodde tillsammans med tjugo andra flickor i ett tält som ungefär tio normalt skulle få plats i.

Det var dåligt med hygienen, men hennes flickkamrater var bra, men oerhört tillbakadragna och rädda för männen, något som Maj- Lis skulle komma att lära sig mycket om den tid hon skulle tillbringa här nere.

- Varför slog gruppchefen dig i ansiktet idag ute på fältet, frågade Maj-Lis en mörkögd flicka i henne egen ålder, det måste väl vara ett misstag att han gav dig en örfil... han skojade väl... eller hur?

Den mörka arabflickan tittade på Maj-Lis och den unga svenskan kände att hon även hade de andra flickornas blickar på sig.

- Inte misstag, sade flickan som fått örfilen på övningsfältet, vi får ofta stryk, ja... jag menar riktigt med stryk, här så...

Maj-Lis rodnade när hon förstod att arabflickan avsåg stjärten, att flickorna fick aga på stjärten... inte kunde det vara möjligt... men... det verkade ju så ... och örfilen på övningsfältet var rejäl, även om Maj-Lis intalat sig att det var ett misstag.

För att illustrera vad man pratade om drog en av flickorna ner sina långbyxor, sina soldatbyxor... hon drog ner dem till knäna och så med ett snabbt ryck drog hon ner sina korta underbyxor... och där såg man... ränder... ränder... blåsvarta... kors över skinkorna...

Flickan lät sin stjärt beskådas och Maj-Lis, som helst ville titta bort kunde inte göra annat än att glo på den mulliga rumpan som var översållad av mörka ränder.

Maj-Lis var stum och stirrade på den randade bakdelen tills flickan fann det för gott att dra upp såväl under- som soldatbyxorna.

Kunde detta vara sant, att man inom den arabiska gerillan klådde de kvinnliga soldaterna på stjärten... på det mest förnedrande sätt... som man gjorde med kriminella förr... som aktiva flagellanter gjorde med smisktörstande masochister...

Varför tänkte hon febrilt, varför har man gjort detta...

Maj-Lis sov dåligt den kommande natten och det berodde inte enbart på att det var trångt om utrymme i tältet och kvavt av torr värme. Hur kunde flickorna finna sig i detta? Instinktivt, tänkte hon på hur förtryckt den arabiska kvinnan alltid varit, men inte kunde det gälla gerillaflickorna, som kämpade för jämställdhet och en ljusare framtid...

När hon äntligen somnade drömde hon om hur trupputbildaren som hon sett örfila en av hennes kamrater kom springande med en grov läderrem... han sprang rakt mot Maj-Lis... och då vaknade hon.

Påföljande dag var det realistiska övningar och man körde hårt med flickorna. De manliga instruktörerna skrek och vrålade som Maj- Lis inte trodde var möjligt. Andfådd och irriterad fann hon att hon inte hann med att utföra alla de order som befalldes. En kraftig arab i trettioårsåldern vrålade åt Maj-Lis på sitt eget tungomål och hon förstod inte ett ord vad hans skrek åt henne, annat än att han var missnöjd.

Mitt på dagen när solen var som värst tog man paus och flickorna samlades i det tålt som var deras tillfälliga hem. - Nu blir det smörj för några av oss, sade en av flickorna på felfri engelska, säkert hade hon studerat vid något engelskt universitet, med den perfekta engelskan, tänkte Maj-Lis och blev samtidigt orolig när hon hörde sin gerillakamrat tala om smisk...

- Varför i helvete då, hörde hon sig själv utbrista på en något vulgärare engelska än kamraten tidigare.

Flickan med den perfekta engelskan log mot henne. - Vi är för lata... gerillan har ingen användning av oss om vi inte hänger med, vi skulle då bara utsätta en massa kamrater för fara...

- Och då klår man oss, sade Maj-Lis ilsket, hur fan kan man tro att det hjälper... - Det har alltid varit vanligt att piska upp flickorna i arabstaterna och gerillans karlar är offer för sin uppfostran, hur radikala de än är i övrigt... - Du ligger nog illa till, skrattade en annan av Maj-Lis kvinnliga vänner, jag tror att du får pisk... kanske redan ikväll...

Det blev inte mera sagt eftersom övningarna skulle fortsätta. Trött och förtvivlad hängde Maj-Lis med så gott det gick, men hon förstod att hon inte på något sätt varit piggare under det senare skiftet.

På kvällen var det samling i det stora huvudtältet, där karlarna bodde och där lägerchefen brukade hålla politiska tal. Maj-Lis stod mitt i kvinnoledet och hennes hållning var graciös även om hon bävade inför det som kanske skulle hända. Hon hade förresten bestämt sig för att resa hem så snart hon kunde komma ifrån, hon var djupt chockad av det hon sett och hört och det skulle väl bli mera, kanske redan ikväll...

- Kamrater, hörde hon ledaren ropa från en tribun, vi måste skärpa övningsresultaten... annars är vi förlorade... det är tråkigt att behöva tillgripa straff... men nödvändigt... de som den här veckan förtjänat prygel är vår kamrat från Stockholm och så unga Dascja... jag uppmanar dessa flickor att infinna sig här om en timme... bestraffningen är offentlig...

Maj-Lis kände att hon ville sjunka genom jorden. Hon blev torr i munnen och hon kände att kläderna klibbade sig mer än vanligt på kroppen. Hon hade ju bara varit i lägret någon vecka och inte hunnit vara med om detta förnedrande ännu... men nu... och hon själv... prygel hade han sagt...

Tillbaka i kvinnotältet satt Maj-Lis helt skräckslagen på golvet och de andra flickorna försökte trösta henne och påstod att det hela inte var så farligt. Men det hjälpte inte. Maj-Lis hade ju själv sett den andra flickans stjärt... med ränderna... Hon ryste och tankarna virvlade runt i hennes huvud, hur skulle det vara att rymma, vart skulle hon ta vägen... lägret låg enskilt och gömt, ingen visste var man var... och inte kunde hon gå, mörkret kom tidigt.

Hon försökte pumpa den andra flickan som skulle få... - Hur går det till Dascja? frågade Maj-Lis med darrande röst, vad gör de med oss... - Vi får prygel, helt enkelt...

Helt enkelt, tänkte Maj-Lis, det var väl inte enkelt, de var ju moderna kvinnor som kämpade för ett fritt samhälle på lika villkor och med dessa män vid sin sida, som nu skulle piska dem på det skändligaste vis och blotta dem, kanske skulle den store kraftige araben, som fått knulla henne i Stockholm men som här nere inte ville kännas vid henne, hålla i...

Vilken skön kuk han hade haft och som han knullat henne.. det hade gått gång på gång... och hans bröst... hårigt...

Åter var hon i sin hemska verklighet, det var snart dags att gå till tältet. - Vad slår de med? frågade hon sin olyckssyster, ris kunde det ju inte bli för det fanns ju ingen björk härnere... rotting kanske eller... - Det blir med en läderrem, hörde hon Dascja säga med låg röst.

Maj-Lis rös som hon hade gjort flera gånger den här dagen. Läderrem... på bara stjärten... och inför allihop i lägret, det var som hämtat ur ett naziläger och ändå skulle det vara precis tvärtom.. och hon som trott när hon lämnade Stockholm att hon skulle träffa riktiga människor... Tårarna strilade utefter hennes kinder och hon fick uppbringa all självbehärskning för att hejda sina känslor. Skulle hon se ut på stjärten som flickan hon sett tidigare...

Bestraffningarna skulle äga rum alldeles utanför det stora tältet där hon fått sin dom. Man hade ställt en bred bänk mitt på plan där man brukade ställa upp varje morgon. Runt omkring bänken stod alla lägrets manliga och kvinnliga soldater.

- Vi måste göra detta för allas vårt bästa, hörde Maj-Lis någon säga när hon steg fram till bänken där hon skulle få prygel.

Mitt på bänken fanns en bred rem, som skulle bindas runt offrets korsrygg, det ansåg man skulle räcka. Ett arv från kolonialtiden, tänkte Maj-Lis bittert, där hon stod och väntade på det hemska som skulle komma.

- Lägg dig på bänken... på magen, hörde hon en av instruktörerna säga.

Hon vände sig om och med tårdränkt ansikte som inte längre kunde behärska sig, tittade Maj-Lis sig runt men hon såg bara likgiltiga miner hos såväl de manliga som de kvinnliga soldaterna. Hon lade sig på den hårda bänken och väntade apatiskt på vad som skulle ske. Hon hörde lägerledaren tala.

- Kamrater, mässade han, vi måste korrigera vår vän från Stockholm... det är nödvändigt... jag skall själv sköta bestraffningen...

Maj-Lis vände sitt huvud något åt sidan och hon såg den kraftige araben böja sig ned vid hennes sida och hon kände hur han drog ner hennes soldatbyxor och hon kände att han drog ner hennes trosor och blottade hennes vackra stjärt...

Nu är han säker kåt, den fan tänkte hon och kände kvällsbrisen svalka sin blottade stjärt. Hon tittade åter upp och såg att mannan band fast hennes kropp med remmen runt korsryggen. Den skar in i hennes hud och var ordentligt fast.

Framför sig såg hon någon överräcka remmen och hon märkte, trots sin rädsla och upphetsning att remmen var grov men mycket kort, säkert skulle den vara hemsk...

Om det bara inte vore hos gerillan utan i ett fascistläger, tänkte hon med tårar i ögonen, samtidigt som hon kände remmen vina ner över sin nakna rumpa... Det brände och sved som eld och hon skrek och ylade...

Hon försökte kasta sig loss, men naturligtvis förgäves... andra rappet följde och det kom flera... och hon skrek... hon vrålade och det brände och sved och hon kände som om det var blod... och säkert skulle hon vara lika blåsvart i stjärten som den flicka som visat baken dagen innan... och hon skulle inte kunna sitta... hon vrålade tills det inte gick att få fram något mera läte än ett ulkande och då ansågs det vara nog, det var den andra flickans tur...

De lossade rummen om korsryggen och hon behövde hjälp att resa sig, de följde henne in i tältet och hon låg på mage med blottad rumpa... och stjärten var sönderslagen... den var täckt av valkar som skulle bli blå och svarta...

Maj-Lis ville hem... genast... det här hade hon inte kunnat tänka sig!






VIP  russ

Tillbaka